Tro & tvivel

Jag tvekar på oss ibland. Hur lever man tillsammans när man är på olika ställen i livet? Fast du säger att det är okej så kan jag inte sluta känna mig skyldig, som om jag har berövat dig på allt du vill ha i livet. För det har jag. Du har offrat allt, och jag har inte offrat nått. Jag skulle kunna offra hela min värld för dig, ge upp allt, men sen ska man ju ha ett liv kvar också när det krisar. Jag vill inte stå där med ingenting när du inser att ditt liv aldrig kan bli fullbordat med mig. För jag vet att den här sagan, den här lyckan, den blir aldrig långvarig. Men kärleken, den varar föralltid.


livet...

Midsommar kan brinna i helvetet! Min vän som skulle varit min festkompanion på midsommar har dragit uppåt i landet för att försöka rädda sitt förhållande som hon nästan tog död på för en vecka sedan. Och där fanns det inga andra alternativ än att släppa iväg henne, jag hade sett att hon gjort samma sak mot mig om jag var i hennes skor. Min bästa vän lever livet i ett annat land, och herregud, jag trodde inte man kunde sakna en människa så mycket. Min drömprins med brunt hår och bruna ögon har bjudit upp mig till en stuga i leksand för att fira midsommar med hans familj. Allt kunde varit alldeles underbart om det inte var så att lördag och söndag inte är lediga dagar för min del. Hejdå prinsen, hejdå leksand. Jag ska gå och gräva mig en grop nu, och där ska jag ligga hela midsommardagen.

Love, you got a feeling that you can not hide

Nu är det fan allt eller inget, vinst eller förlust, lycka eller sorg. Jag har väntat i fyra år på att det ska bära eller brista, men inget av det har hänt, och jag vill inte vänta ytterligare fyra år på att jag kanske springer ihop med honom mellan frysdiskarna på ICA. Åren går, och lets face the fact, vi blir inte yngre. I tankarna, i drömmarna, där är han mitt livs kärlek. I verkligheten, när man köper kyckligfilé på ICA, där vet jag inte. Han skulle kunna vara precis som alla andra jag träffat, han skulle kunna vara motsatsen till vad jag vill ha, men han skulle också kunna vara precis som jag trott.
Jag vill dela resten av mitt liv med den här människan. Så nu är det min tur att satsa, min tur att offra något för att få något jag vill ha. Jag hänger mitt rykte i en snara, jag trycker en pistol mot hjärtat, så nu är det hans tur att dra åt eller trycka av, eller rädda mig. Helst av allt så får det här bära, men brister det så andas jag också ut. Om det brister så får jag i alla fall en ny start, ett liv utan honom, ett liv där jag efter fyra år kan öppna hjärtat för någon annan.

I wish i know how it feels to be free

Det slår mig ibland, att jag önskar att jag vore som du. Att jag skapade revolt, att jag gav allt en fight. Mitt liv kanske hade varit en smula intressant då. Men det hade inte varit lätt, och det behöver jag egentligen inte ens nämna, för det vet du redan. Du vet att ditt liv hade varit lättare om det var som mitt. Kanske inte ett dugg roligare, kanske inte ens lite intressant, men ändå, så mycket lättare. Och det är okej för mig, att du inte vill va som mig. För i slutändan blir allt så tydligt, glitter blir till guld, och du blir den bästa versionen av dig själv.

Ditt liv kanske är spännande, men jag längtar faktiskt tills du inser att dina fighter driver dig längre från din familj, dina vänner, mig, och framförallt dig själv. När du inser att det inte hjälper att sova med stridsyxan, då vore det hemskt sorgligt om du var den enda som fanns kvar. Men det där kommer du att förstå någonstans längs med, så jag ska inte älta.

Du offrar guldklimparna i ditt liv för glitter och glamour. Jag sätter min tid i pant och du sätter människor i pant. Men sen är ju jag den jag är och du är den du är. Ibland vill du vara jag, ibland vill jag var du. Men bara ibland. Och det räcker gott och väl för mig.