I wish i know how it feels to be free
Det slår mig ibland, att jag önskar att jag vore som du. Att jag skapade revolt, att jag gav allt en fight. Mitt liv kanske hade varit en smula intressant då. Men det hade inte varit lätt, och det behöver jag egentligen inte ens nämna, för det vet du redan. Du vet att ditt liv hade varit lättare om det var som mitt. Kanske inte ett dugg roligare, kanske inte ens lite intressant, men ändå, så mycket lättare. Och det är okej för mig, att du inte vill va som mig. För i slutändan blir allt så tydligt, glitter blir till guld, och du blir den bästa versionen av dig själv.
Ditt liv kanske är spännande, men jag längtar faktiskt tills du inser att dina fighter driver dig längre från din familj, dina vänner, mig, och framförallt dig själv. När du inser att det inte hjälper att sova med stridsyxan, då vore det hemskt sorgligt om du var den enda som fanns kvar. Men det där kommer du att förstå någonstans längs med, så jag ska inte älta.
Du offrar guldklimparna i ditt liv för glitter och glamour. Jag sätter min tid i pant och du sätter människor i pant. Men sen är ju jag den jag är och du är den du är. Ibland vill du vara jag, ibland vill jag var du. Men bara ibland. Och det räcker gott och väl för mig.
