Tro & tvivel
Jag tvekar på oss ibland. Hur lever man tillsammans när man är på olika ställen i livet? Fast du säger att det är okej så kan jag inte sluta känna mig skyldig, som om jag har berövat dig på allt du vill ha i livet. För det har jag. Du har offrat allt, och jag har inte offrat nått. Jag skulle kunna offra hela min värld för dig, ge upp allt, men sen ska man ju ha ett liv kvar också när det krisar. Jag vill inte stå där med ingenting när du inser att ditt liv aldrig kan bli fullbordat med mig. För jag vet att den här sagan, den här lyckan, den blir aldrig långvarig. Men kärleken, den varar föralltid.
Kommentarer
Trackback
