En del av mitt ALLT

Livet är som det är, och jag önskar att jag kunde skydda dig från det, men jag sitter inte på den makten, det gör ingen. Jag kollar på dig ovanifrån, där står du, knappt en halvmeter lång och ler utan en enda aning om vad som väntar dig. Du är bekymmerslös, du är glad, du tar dagen som den kommer, för du vet inget annat, min lilla fina. Du kommer att växa upp du med, och du kommer vara lycklig, och du kommer att lyckas, det vet jag. Men du kommer att ha ont också, människor kommer att trampa på dig och några kommer att hugga dig i ryggen. Och jag får så ont i hjärtat när jag tänker på det att jag är beredd att skänka min kropp och min själ till högre makter för att du ska slippa, för att du ska få vara lycklig i resten av ditt liv. När du sitter i mitt knä och jag håller om dig så hoppas jag att du någonstans känner att jag skulle offra allt om jag kunde, om det gjorde någon skillnad. Men alla ska väl gå samma väg, stöta på samma hinder, lära sig av sina misstag, bryta ihop och komma igen. Det är självklart, det är så det ska gå till, men ditt skratt gör mig skör och får mig att fälla en tår eller två när jag tänker på att du någonstans i ditt liv måste känna smärta, att du någon gång kommer att få ditt hjärta krossat, att någon av dina vänner kommer att gå bakom din rygg. Jag vet att du inte förstår det än, men DU är något mycket större än dig själv. Du är så mycket större än du anar. Du är så mycket mer än bara en halvmeter lång i andras ögon. I mina ögon, är du en del av allt. I deras ögon, är du allt. Och om några år kommer någon att bli en del av ditt allt. Jag ser mig själv i dig, och det är det som gör mig skör. Jag är också en del av någons allt, det finns individer i min omgivning som är en del av mitt allt, och någon dag hittar jag någon som fullbordar mitt allt. Och jag tycker det är vackert det där, människans kretslopp, hur alla på något sätt binds samman med allt. 

Så du, en del av mitt allt, jag kan inte offra min kropp och själ till högre makter, men jag lovar att jag ska hålla din hand tills du själv väljer att släppa den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback