Sunday morning, rain is falling. Steal some covers, share some skin.
Ögonlocken lyfter sig sakta och de små pupillerna orienterar sig, sveper blicken längs fönsterbrädet där en rosa burk chaitee från Expresso House, en fickplunta iklädd gamla tidningsurklipp och en inramad bild på Håkan Hellström där han ser något uppgiven ut enas och visar vem jag är. Andra instinkten efter ett uppvaknande är att ta reda på tiden, hur lång tid man har har slösat bort och hur mycket ångest man tillåts att ha för detta. När jag vred huvudet mot väckarklockan idag så visade displayen 15.00. Den mänskliga faktorn borde ha försett mig med en stor portion ångest, men det gjorde den inte, jag slog på TV:n och låg kvar i sängen ytterligare en timme.
Jag har slutat med onödig ångest, det klär mig inte, och när jag tänker efter, vill jag inte heller vara iklädd ångest.
Om jag från måndag till lördag pluggar, arbetar, tränar, träffar vänner, dejtar och ägnar mig åt fritidsintressen som skrivande och musik. Kan inte jag då få använda min Söndag som jag vill? Kan inte jag få tillåtelse att vakna utan väckarklocka klockan 15.00? Kan jag få friheten att dricka en kopp svart kaffe vid köksbordet med radion påslagen i bakgrunden hur länge jag vill? Kan jag sen få ligga i sängen hela dagen/kvällen och följa en serie slaviskt, avsnitt efter avsnitt, med eventuell kisspaus? Är det okej? Eller måste jag handskas med ångest då? Få panik och springa ner till det lokala gymmet, sätta mig på första bussen för en öl med en vän eller tvinga fram en krönika som inte finns i huvudet bara för att kunna känna att jag uträttat något, att jag "fångat dagen".
Och nej, jag ligger inte i sängen alla Söndagar. Jag gör det jag känner för, och idag var det just att ligga kvar i sängen och glo på serier. Hör och häpna, det händer att jag träffar en vän också eller tränar eller skriver några rader, på Söndagar.
Söndagar är underskattade. Söndagar är bra dagar. Söndagar är ångestfria dagar.
Jag har slutat med onödig ångest, det klär mig inte, och när jag tänker efter, vill jag inte heller vara iklädd ångest.
Om jag från måndag till lördag pluggar, arbetar, tränar, träffar vänner, dejtar och ägnar mig åt fritidsintressen som skrivande och musik. Kan inte jag då få använda min Söndag som jag vill? Kan inte jag få tillåtelse att vakna utan väckarklocka klockan 15.00? Kan jag få friheten att dricka en kopp svart kaffe vid köksbordet med radion påslagen i bakgrunden hur länge jag vill? Kan jag sen få ligga i sängen hela dagen/kvällen och följa en serie slaviskt, avsnitt efter avsnitt, med eventuell kisspaus? Är det okej? Eller måste jag handskas med ångest då? Få panik och springa ner till det lokala gymmet, sätta mig på första bussen för en öl med en vän eller tvinga fram en krönika som inte finns i huvudet bara för att kunna känna att jag uträttat något, att jag "fångat dagen".
Och nej, jag ligger inte i sängen alla Söndagar. Jag gör det jag känner för, och idag var det just att ligga kvar i sängen och glo på serier. Hör och häpna, det händer att jag träffar en vän också eller tränar eller skriver några rader, på Söndagar.
Söndagar är underskattade. Söndagar är bra dagar. Söndagar är ångestfria dagar.
Kommentarer
Trackback
