Dancing at the Zombie Zoo..
Godmorgon/Goddag, välj själv, men jag föredrar nog godmorgon. Jag kommer inte ihåg sist jag sov såhär länge, men det var skönt. Jag vet inte om ni har lagt märke till mina dåliga sovrutiner, att inläggen för det mesta läggs ut mitt i natten. Fast jag vet inte om man kan kalla dem dåliga egentligen, jag är ju aldrig speciellt trött på dagarna, kroppen har vant sig med 2,3 eller 4 timmars sömn. Jag lyssnade igenom skivan igår några gånger och efter det skrev jag en liten sammanfattning som jag inte hunnit publicera ännu, så, här kommer den:
"Tom Petty - Full moon fever"
Det knastrar lite, skivan drar igång, höjdpunkten spelas direkt, "I`m free fallin'.." sjungs på det viset att Tom verkar få ta i från tårna för att få ut ljudet. Man får känslan av att konserten är över, applåder, benen på ryggen, tack och godnatt. Missbedömning av mig, the show continues. "I won´t back down", så nära att om jag sträcker ut handen framför mig så kan jag kanske få snudda vid den. Hjärtat slår, no shit! Låten placerar mig på en gågata, jag går, och går, och går, men inte ens när låten är slut har jag slutat spatsera omkring på den där förbannade gatan, jag promenerar hela vägen in på "Love is a long road". Jag får gåshud när gittaren och trummorna möts i något som för mig är musikens hjärtslag. Får du inte feeling av det här, jadu, då har jag ingen diagnos till dig.
Skivan rullar på, nästa spår spelas "A face in the crowd", fin, men inte alls lika kraftfull som de tidigare nämnda. Skivan innehåller inte ett enda plattfall, vilket är ganska sjukt, men det är också det som gör den så förbannat bra. Trots att skivan är ett underbart verk, passerar allt som ofta några låtar där jag känner mig oberörd, helt uppslukad av de föregående låtarna, som om man stannade kvar i 1900-talet när det var dags att kliva in på 2000, vägrade släppa taget, så var det även den här gången. "Yer so bad" är ett av spåren som absolut vägrade släppa taget, höll hårt i revbenen och hotade med att bryta dem om jag gick vidare på den där gågatan, som en rostig kärlek som bad mig stanna när jag bara ville därifrån. Men vi fortsatte, jag och "full moon fever".
Nästa anhalt "Alright for now", från en kärlek till en annan, underbar och kort. Att avsluta med "Zombie Zoo", genidrag Tom, genidrag! Men han gör mig förvirrad den mannen. 35 minuter vandrar vi gatan fram, vi möter motgångar på vägen, men vi fortsätter på den uppslagna gatan. Vi går och går utan att vända oss om, och känslan om vart vi var påväg kunde inte varit tydligare. Vi är påväg mot viktiga beslut, eller? Tom är ett jävla geni, ett fucking geni, han lurar skiten ur oss alla, SUCKERS! Vi går gatan fram, tror att vi vet målet, men så helt plötsligt, efter 35 minuter, ska vi dansa "at the Zombie Zoo..", hur sjuk är inte den mannen? Jag vill också strunta i allvaret, jag vill också ta ett uppehåll på "The Zombie Zoo". Jag fick aldrig lägga benen på ryggen och säga tack och godnatt, dansen fortsatte, hela natten...
Tack Tom Petty, tack som fan!
