Oh ja herr tamburinspelare, i denna jingel jangel morgon kommer jag följa dig
Kroppen är som fastklistrad i sängen, "vill inte röra mig, tänker inte röra mig".
18.00 - Jag tar en tugga av klyftpotatisen, sträcker mig efter saltet, och saltar klyftpotatisen på min tallrik regält. De andra gör lika dant. Efteråt ser det ut som att någon har slaktat en kyckling på plats, där ligger den, bara ben och brosk kvar. Vidrig syn.
19.00 - De övriga i sällskapet ansluter sig till vår skara och vi höjer glasen. Någon reser sig hastigt, håller ett tal, kort och koncist. Skratt, applåder, tacksamhet. Glasen mot skyn, SKÅL!
22.00 - Vi kallpratar, vi har inget gemensamt, tills Zlatan nämns, då flyter konversationerna. Vi blir aggressiva, känslorna tar över. Vi plockar ned honom bit för bit, vi börjar vid hästsvansen och slutar någonstans nedanför fotknölarna. Tankar och känslor som: "Ha-ha där fick du!" uppenbarade sig, efter det kände jag mig ganska töntig.
00.00 - Där står jag, med en gentlemans kavaj över axlarna. Det är iskallt. Gott nytt år sprider sig som en löpeld över terassen och vi kramas, länge och väl. Himlen spricker upp i ett leende som innefattar tusen olika färger, det gör mig glad. Jag drar in luft i lungorna, det doftar skog, det doftar underbart. Han med cigarren, cigarren som doftar skog, han är en vän.
04.00 - "Jag har lurat mig själv för många gånger nu" skriker jag till någon på andra sidan av den trånga hallen, till svar får jag "Jag trodde kärlek som din var lätt att fånga nu", och så håller vi på tills någon utbrister "Vad är det här för skit?", och drar på Levels med Avicii.
05.00 - Vi sitter på golvet i köket. Delar på en påse nötter och en marabou. Vi samtalar om livet, djupa diskussioner om hur vida vi slösar bort våra liv eller inte. Vi förstår varandra, vi nickar instämande varje gång någon avslutar en mening.
06.00 - Vi vandrar gatan fram, genom kvarteren där jag gått så många gånger. Vi fryser och fötterna orkar inte riktigt bära upp oss. Vi pratar högljudt, vi skrattar, vi är lyckliga. Vi går igenom parken, och där, hänger minnet om att jorden går på knäna 2012. Vi passerar parken och i trappan påvägen upp till lägenheten, då, är det vi som går på knäna.
- Så jag undrar, är det okej om jag ligger kvar här en stund till?
18.00 - Jag tar en tugga av klyftpotatisen, sträcker mig efter saltet, och saltar klyftpotatisen på min tallrik regält. De andra gör lika dant. Efteråt ser det ut som att någon har slaktat en kyckling på plats, där ligger den, bara ben och brosk kvar. Vidrig syn.
19.00 - De övriga i sällskapet ansluter sig till vår skara och vi höjer glasen. Någon reser sig hastigt, håller ett tal, kort och koncist. Skratt, applåder, tacksamhet. Glasen mot skyn, SKÅL!
22.00 - Vi kallpratar, vi har inget gemensamt, tills Zlatan nämns, då flyter konversationerna. Vi blir aggressiva, känslorna tar över. Vi plockar ned honom bit för bit, vi börjar vid hästsvansen och slutar någonstans nedanför fotknölarna. Tankar och känslor som: "Ha-ha där fick du!" uppenbarade sig, efter det kände jag mig ganska töntig.
00.00 - Där står jag, med en gentlemans kavaj över axlarna. Det är iskallt. Gott nytt år sprider sig som en löpeld över terassen och vi kramas, länge och väl. Himlen spricker upp i ett leende som innefattar tusen olika färger, det gör mig glad. Jag drar in luft i lungorna, det doftar skog, det doftar underbart. Han med cigarren, cigarren som doftar skog, han är en vän.
04.00 - "Jag har lurat mig själv för många gånger nu" skriker jag till någon på andra sidan av den trånga hallen, till svar får jag "Jag trodde kärlek som din var lätt att fånga nu", och så håller vi på tills någon utbrister "Vad är det här för skit?", och drar på Levels med Avicii.
05.00 - Vi sitter på golvet i köket. Delar på en påse nötter och en marabou. Vi samtalar om livet, djupa diskussioner om hur vida vi slösar bort våra liv eller inte. Vi förstår varandra, vi nickar instämande varje gång någon avslutar en mening.
06.00 - Vi vandrar gatan fram, genom kvarteren där jag gått så många gånger. Vi fryser och fötterna orkar inte riktigt bära upp oss. Vi pratar högljudt, vi skrattar, vi är lyckliga. Vi går igenom parken, och där, hänger minnet om att jorden går på knäna 2012. Vi passerar parken och i trappan påvägen upp till lägenheten, då, är det vi som går på knäna.
- Så jag undrar, är det okej om jag ligger kvar här en stund till?
Kommentarer
Trackback
