I need this old train too break down
"Tåget gör uppehåll i Sundbyberg, Bålsta, Enköping och Västerås". Jaha, då var vi där igen, "jag är en hemvändare", jag är inte stolt över det, men det är sån jag är. Musiken sprutar ut från hörlurarna, folk vänder sig om, och jag, jag kan se igenom dem, jag kan tyda deras bekymrade nunor, jag kan läsa deras otrevliga tankar. Hade vi befunnit oss några år tillbaka i tiden så hade jag blivit berörd, jag hade sänkt ljudnivån till en nivå, så låg, att jag hade kunnat höra en viskning. Jag vill "dra något gammalt över mig" när jag tänker på det, hur fruktansvärt patetisk världen är ibland. Hur kan man INTE stå för sin musiksmak?
Jag har växt till mig. Lämnat staden, skaffat nya bekantskaper och stått upp för mina åsikter. Så varje gång ett par ögonbryn lyfter sig när musiken letar sig ut längs väggarna, då, då smaskar jag på decibelen utav bara helvete.
"Tåget ankommer nu till Västerås, vilket är tågets slutstation" /Hemvändaren har talat
